Hårdare än asfalt, ville jag va
I kylan på balkongen, där lovade jag mig själv igen
Brinna tills min aska blir till lava
Med pannan emot väggen lovade jag mig själv igen
Jag reser mig ur våran säng, lämnar dig sovande min vän
Jag smyger över golvet, ser solen stiga upp
I samma stund så vet jag att allting har ett slut.
Vad jag bryr mig om nu
Är att få ut dig ur skallen
Är att aldrig ge hela hjärtat för kärlek igen
- Iines
No comments:
Post a Comment