Thoughts

Det är svårt att vara den personen som folk förväntar. Min personlighet har ändrats massor på senaste åren och har blivit mer den person jag alltid velat vara, men det har varit svårt får en del av mina kompisar att acceptera det. Har försökt att leva upp till folks förväntningar och behov, så att jag glömt hur det är att vara 'jag', det var som om att mina tankar inte skulle ha någon skillnad elle att mina åsikter kan inte vara till någon hjälp. Nu har jag börjat säga mina åsikter, för det mesta till mina vänner och vill gärna ge tips och hjälpa till att se saker från andra perspektiv eller hur jag ser på saken... Men jag har lärt mig att det finns människor som inte vill höra min eller någon annans åsikt och vill inte ta emot någon hjälp. Så jag har bestämt mig att om inte folk kan ta mig som jag är, så de behöver det inte heller göra det, för jag kan inte vara med någon som inte kan acceptera mig sådan som jag är.

It's hard to be a friend that everybody wants. My personality has changed a lot in the last year and I've become more the person I've always wanted to be, but some of my friends have had a hard time to accept that. I've tried to live up to many peoples expectations and needs, that I've forgotten how to be 'me', it was like my thoughts wouldn't matter or that my opinion wouldn't help anyone.
Now I've started to say my own opinions. Mostly to my friends. And I'd love to give some advice and help and tell other ways to look at different things or in the way I see it... but I've learned that there are people who don't want to hear mine or other peoples opinions, and don't want to take any help. So I've decided that if people can't take me as I am, they don't have to, I don't want to be a burden for others and I don't want to hurt no one, so I'll stay away, because I can't be with someone who doesn't accept the real me.

-Iines